Min syster och jag Del 5

Min Syster och jag

Del 5

 

Fan vilken ångest, vilket illamående jag fick av att läsa detta meddelande från min halvsyster.

Jag ville bara skrika, sätta mig i ett hörn och gråta. Skulle detta fortsätta? Jag orkar inte mer.

Men, någonstans inom mig började det gro ett litet litet frö.

Det gick några veckor om inte några månader. Jag minns inte riktigt men så kontaktade hon mig igen.

Eller, hon svarade på en bortskänkesannons på FaceBook som jag hade lagt ut. En äldre tjock TV som min mormor hade haft. Det var en kompis till henne som behövde en.

Där, ja där hade fröt som satt sig inom mig för en tid sedan börjat gro och rota sig. Jag svarade henne och hon gav mig kontaktuppgifterna till kompisen.

TV`n blir hämtad och jag skickar ett meddelande till henne och tackar för hjälpen. En tid senare har jag ännu en bortskänkesannons ute på FB, lite skönhetsprodukter och liknande saker. Fick massor av kommentarer varav en var av min halvsyster.

Då small det till!

Innan jag hann ångra mitt beslut skrev jag i kommentarsfältet att hon fick detta kit.

Vad fan hade jag gjort? Ville jag detta? Skulle jag orka träffa henne? Jodå, för just då hade jag tänkt och funderat på hennes senaste mail och jag hade någonstans väckt en liten nyfikenhet till liv inom mig.

Frågorna dök upp på löpande band, varför ska hon straffas för något som våra föräldrar hade gjort och ångrat sig? Varför inte ge henne en chans?

Kommer ihåg att hon skrev till mig att killen som hämtat TV´n skulle följa med henne och att hon kunde vänta i bilen medans han hämtade kitet.

Svarade henne med att så elak är jag inte. Det har var ju en chans att få se henne och träffa henne.

Det konstiga var att jag inte var ett dugg nervös inför mötet. Kroppen och sinnet var lugn som en filbunke. Även då dagen D infann sig.

Kommer ihåg att när hon kom in stäckte hon ut sin hand för att hälsa. Själv öppnade jag armarna och gav henne en kram. Det kändes så rätt bara av att få se henne för en sekund.

Fikat stod framdukat och vi satte oss ner och pratade som om vi aldrig hade gjort annat.

Munnarna gick i ett och vi hade så mycket att prata om och inget kändes konstigt.

Vi beslöt oss för att träffas igen men jag påängterade väldigt tydligt att detta skulle ske helt efter mina villkor. Jag var den som skulle ta kontakten och jag ville inte ha en massa sms eller påringningar.

Jag var så rädd att jag inte skulle fixa detta.

Idag skrattar jag för mig själv i skrivande stund när jag tänker tillbaka på detta. Herregud, det var jag som bobarderade stackarn med sms! Jag var så glad att jag efter 38 år hade ändrat inställning till kontakt med systeryster och att JAG själv faktiskt bestämde över detta och inte min mamma.

Jag och systeryster har nu träffats regelbundet sen i höstas och vi finner oss lika på så många sätt.

Lite kusligt men samtidigt så jävla roligt. Det har varit en sådan enorm känslomässig bergochdalbana

Hela den här grejjen men gud, jag ångrar inget. Jag har fått en syster och jag har blivit moster till två underbara grabbar.

Vi har pratat om ”papporna” då jag aldrig kommer att kalla min biologiska pappa för just Pappa.

Aldrig aldrig kommer jag göra det. Min Pappa, Göran kommer alltid vara min Pappa oavsett DNA och gener och hans moster.

Detta vet min syster om och accepterar. Det är min syster de! Älskar henne!

Min mamma däremot har ”stängt” dörren. Hon har slutat att höra av sig till mig. Vill hon något så skickar hon ett kortfattat sms. Det gör ont! Min mamma och jag som pratade med varandra minst en gång om dagen innan jag berättade för henne att jag träffade min syster. Tycker inte om det beteéndet hos henne. Tycker det är rent ut sagt barsnligt att agera som hon gör. Varken jag eller systeryster valde detta. Detta är något som min mamma och systeryster pappa får stå för.

 

Ja, detta var en något nerkortat version om hur jag och min syster träffades.

Hoppas att Ni gillat att läsa min berättelse.

 
1 Helén i Vilrummet:

skriven

Tack för din gripande historia. Bra att ni har kontakt. Det är ju inte ert fel att er biologiska far och din mor inte kommit överens. Ni är egna individer och jag är glad att ni hittat varandra.
Kram Helén

2 Grannfrun:

skriven

Detta kort säger allt ♥ Ni är så lika

Kommentera här: