Min syster och jag...

 

 

Jag är uppvuxen med min mamma och min 4 år äldre bror. Min pappa kastades ut

Ur familjen när jag var runt 4 år. Min underbara pappa med sina buskiga polisonger och sitt tjocka, lockiga hår.

Pappa som alltid var en spjuver som jag alltid lindat runt mitt lilla, lilla lillfinger fick inte längre bo hos oss. Mamma hade sedan länge tröttnat på att pappa börjat supa. Periodvis var han borta flera dygn.

Idag förstår jag min mamma så väl men, det gjorde jag inte då. Åren gick och jag och min bror hade endast sporadisk kontakt med Pappa.

Så en dag när jag, om jag minns rätt var si så där 11 år fick jag ett brev i brevlådan. Ett brev som idag har förändrat mycket i mitt liv.

Brevet var från en liten flicka som heter Ann-Sofie och som var två år yngre än mig. Flickan skrev att hon ville träffa mig då vi var halvsyskon och hade samma pappa! Jag fick absolut inte tala om detta för min mamma utan det här skulle hållas hemligt.

Något som jag faktiskt redan hade lärt mig var att berätta allt för min mamma.

Vilket jag också gjorde. Visade henne brevet och frågade om hon visste vad det betydde? Till svar fick jag endast att brevet skulle kastas. Det var inget att ha.

Bara en ”dum” flicka som ljög för mig.

Jag litade på mamma som jag alltid har gjort och gjorde som hon sa. Brevet kastades och hela grejjen glömdes bort.

 

Åren gick, jag hade fyllt 14 år och med hjälp av min bror fått mitt första sommarjobb. Lyckan var total. Jag skulle tjäna mina egna pengar!

Sommarjobbet var på ett litet nöjesfält i Karlstad. Mina arbetsuppgifter var att sälja lotter i de olika lotteristånden som fanns samt att sköta en del barnkaruseller.

Jag trivdes så bra med jobbet men, minns så väl att jag var livrädd för en av cheferna. Hahaha senare har jag förstått att han igentligen var lika snäll som en nallebjörn.

Hur som haver, så en dag som jag minns var en strålande solig sådan hade jag precis installerat mig i ”Vinst varje gång” båset och var i full gång med att fylla upp vinsthyllorna och snygga till runt omkring mig.

I parken hade det börjat fyllas på med massor av folk och ett gäng på 15 personer kom gåendes mot mig för att köpa lotter.

Så, mitt i allt kommer det en familj på 4 personer OM jag nu minns rätt, mot mig. Mannen i familjen såg ut som ett fyllo, mörkt längre hår och med ett hånflin.

Plötsligt börjar han prata vitt och brett för de andra människorna runt omkring att den där tösa, hon är min dotter hon!

Jag tittade på mannen med avsky och sa att det är jag inte alls det.

Jojemen svarar han tillbaka men, mor din låter mig inte träffa dig.

Jag föll, jag föll själsligt så in i bomben. Tårarna sprutade fullkomligt och jag vet att jag skade som ett asplöv. För mig var denna mannen farlig och jag kände mig trängd, instängd och förvirrad. Vadå min pappa? Min pappa hette Göran och så absolut inte ut som denne hemska man.

Jag sprang ut från lotteriståndet till min chef som blev alldeles förskräkt när hon såg mitt tillstånd. Jag försökte att förklara så gott det gick. Tror inte att hon förstod så mycket men, hon ringde i alla fall min mor som kom som en blixt.

 

Jag kan säja att min mamma gick bärsärkargång i hela parken efter denna mannen. Efter ett tag kom hon till mig och jag undrade så klart vad allt detta var.

Fick en mycket kort och något svamlig förklaring om att denne man hade hon haft ett ”flyktigt” förhållande med en kort period när det strulade med min pappa. Den hemska mannen hade tydligen gett sig fan på att han skulle vara min far...

Åt helvete med den idioten! Jag avskydde han! Ville aldrig mer se han!

Jag litade återigen självfallet på vad min mamma sa.

 

Fortsättning följer... Hoppas ni hänger med?!